Extreme Ownership

I sin bok; ”Extreme Ownership” så resonerar den före detta Navy Seal soldaten- Jocko Willink-om vad det innebär att verkligen ”äga problemet”, att ta ansvar för sin situation och att inte skylla skeenden på någon eller något annat.

Han tar givetvis många exempel från det militära och sin roll som befäl, beskriver situationer där någon soldat kanske ”fuckat upp” och satt sina kamrater i fara men hur Jocko själv då aldrig kan skylla den situationen på den soldaten, det är istället hans roll som befäl att ta ansvar och inse att han förmodligen inte varit tillräckligt tydlig i sin ledarroll, skapat tillräckliga förutsättningar eller helt enkelt tänkt till tillräckligt. Att vägra lägga ansvar på någon eller något annat, att våga granska sig själv och sin egen roll i situationer och att ta ansvar för lösningar eller förbättringar, kallar han för ”Extreme Ownership”.

ÄVEN i situationer där det kan tyckas uppenbart att någon annan, eller något annat, påverkat på ett sätt som du kanske inte kunde styra över så menar Jocko att det finns saker du KUNNAT påverka, om du bara är villig att reflektera och granska dig själv och din roll riktigt noga.

Jag har, både i min roll som lärare och skolledare, och i min roll som gymägare och coach, stött på många individer som snarare har hamnat på den andra sidan av skalan, på en plats där man hellre lägger ansvaret för sitt liv, sina problem eller sina misslyckande på saker utanför ens påverkan.

  • Om man bara haft en bättre chef så skulle man haft en bättre lön och ansträngt sig hårdare

  • Om jag inte hade så tight tidsschema så skulle jag också träna

  • Jag är helt enkelt en gottegris så jag kan inte låta bli att äta sötsaker

  • Det var så mycket idag så jag hann inte äta ordentligt innan träningen

  • Jag ”blir alltid skadad”

Problemet med att inte ta ägarskap och ansvar för sin situation är att man tyvärr bara ger sig själv tillfälle att bekräfta den bild av sig själv man har. Precis som i mitt tidigare inlägg om självkänsla så gör uteblivet ”ägarskap” att inga förändringar sker. Vi har massvis av exempel på människor som vill börja träna här och som beskriver otaliga misslyckanden med tidigare dietförsök, träningsförsök och livsstilsändringar som misslyckats. Ingen har hjälpt dem att ta ”extreme ownership” över sin situation. Man kan inte bara SÄGA ÅT någon att ta ägarskap, man måste hjälpa dem att reflektera och FÖRSTÅ vilka mönster de är i och hur det påverkar dem.

Jag kan alltid skylla saker på andra om jag vill och då kommer jag alltid att fortsätta misslyckas, mina nya misslyckanden kan jag fortsätta skylla på allt och alla och sådär fortsätter det. Det beteendet kallar man ofta för ”offermentalitet” och det beteendet är en riktig energitjuv och en fälla du ska akta dig noga för att falla i. I princip kan du alltid påverka din situation och ta ägarskap över en situation.

Ofta hamnar man i olika offerroller i relationer av olika slag, med en sambo, en vän eller kanske någon på arbetsplatsen.

  • Min chef glömmer ofta möten som vi bokat, jag blir så besviken. ” Japp, det är dåligt av din chef men har du TYDLIGT berättat för din chef att du BLIR besviken, hur det påverkar din prestation och vad du förväntar dig i fortsättningen?

  • ”Min kompis pratar bara om sig själv och sina problem, det är så tröttsamt och hen är så självisk som aldrig frågar mig hur jag mår” Ja, det är tröttsamt och hen är självisk, men har du någon gång, TYDLIGT och KLART berättat hur du känner kring detta och hur du vill att det ska vara?

Jag har varit både lärare, biträdande rektor, skolledare, coach och även chef för personal på två gym. Mitt yrkesliv har varit fullpackat av relationer. Jag har suttit i MÅNGA samtal, med både vuxna och ungdomar, som handlat om olika relationsrelaterade bekymmer där bägge parter blivit ”offer” och vägrar vara en del av lösningen. Om bara den andra parten skulle göra si eller så , skulle allt vara bra…sällan kan eller vill någon ta ansvaret för att ta första steget mot en lösning.

Offer: ”Om eleverna skulle ta det på allvar, koncentrera sig och lyssna bättre skulle de förstå”

Extreme Ownership: ”Jag måste kanske göra min undervisning på ett sätt som gör eleverna mer delaktiga så de kan påverka vad vi gör och därmed bli mer engagerade”

Offer: ”Om det inte vore så stressigt med allt skjutsande och allting på jobbet så skulle jag hinna träna mer”

Extreme Ownership: ”Jag måste sätta mig på söndagar och markera dagar och tider i min kalender för min träning, sen får min sambo anpassa sig och hjälpa till på de tiderna för träningen är viktig för mig”

Offer: ”Jag blir alltid skadad, det är så jäkla typiskt”

Extreme Ownership: ”Jag måste ta hjälp av en coach eller naprapat eller liknande och titta på vilka delar jag behöver ta tag i mer för att stärka upp mig på rätt sätt”

Det senaste exemplet kan man säga att jag är skyldig till ofta…😊

Väldigt få människor jag känner vågar vara tydliga i sin kommunikation. När någon uttrycker irritation över en annan individ och hens beteende inför mig brukar jag ofta fråga; har du SAGT vad du tycker TILL personen? Väldigt ofta påstår de sig ha sagt det till personen ifråga men när jag frågar vad de specifikt sagt så visar det sig att man möjligtvis ”antytt” eller ”hintat” något om vad man känner och tycker och det RÄCKER inte! Man KAN inte förvänta sig att en annan person ska förstå dina tankar, känslor eller åsikter om du kommunicerar med hintar eller antydningar. Det är inte så att någon ”borde förstå” det du inte uttalat.

Du måste ta extreme ownership och inse att det är din egen oförmåga eller ovilja att uttrycka dig som är problemet. Det som inte är tydligt uttalat kan man heller inte förvänta sig att någon ska kunna agera utifrån.

Hur skulle er arbetsplats se ut om det var fler som tog "extreme ownership"?

Vilka situationer i livet skulle du kunna ta lite mer extreme ownership över? Vilka relationer skulle du kunna förbättra med lite mer extreme ownership? Vilka vanor skulle du kunna stärka med lite extreme ownership?

//Per

Featured Posts
Recent Posts

© 2018 CrossFit Norrtälje